Nu är vi inne på den 4 veckan och han är fortfarande inte helt 100 ännu. Kan ni förstå känslan att inte fått rida hästen som betyder mest för än, på flera veckor. Att bara tänka på det gör mig tårögt. Jag saknar så enorm att få sitta på hans rygg och saken gör det inte bättre av att jag bara får träffa honom 1 gång i veckan! Tänk att bara ha hästen 1 gång i veckan och då kan man inte änns rida. Det kanske låter lite eroniskt att säga så, men jag tror att ni förstår. Jag saknar att sitta på min tjockis som gör sitt bästa även fast han inte orkar. Men tanken på att han är 19år och har varit halt i 4 veckor gör mih bara ännu mer ledsen. Det känns som om hoppet om att han ska bli frisk är så långt borta. Jag kan faktiskt säga att jag sitter här och gråter när jag skriver detta inlägg. Jag ska ju inte sluta hoppas men allt känns så långt bort! Jag vet att jag kan stå ich borsta honom i flera timmar, men det är inte som att sitta på hans rygg och bara njuta av stunden! Det känns hemskt att bara stå där och inte kunna göra något åt saken. Det skulle vara sjukt snällt om jag kunde få allt stöd jag kan få av er! Detta är min första riktiga kärlek till en häst. Jag har en riktig hatkärlek till honom som man ska ha till någon man älskar över allt annat! Fy vad jag älskar honom! Ingen kan förstå hur mycket jag älskar en häst som inte änns är min! Nu orkar jag inte skriva mer. Blir bara ledsnare och ledsnare på tanken att han är halt och aldrig blir bra! Fy! Ni förstår inte!

Han var ganska så small, omusklad och inte så fin långhårig, o borstad dåliga hovar som luktade väre än ruttna ägg, han har tydligen vari arg, farlig, barn fick inte gå in i hagen för risken att bli sparkad var stor, han var också tydligen foder ilsk, Han har fått gått själv i hagen pågrund utav det. Jag har aldrig set något ont i First över huvud taget. Han är så dum snäll häst det går nog inte att hitta en snällare häst

När han kom hem

Efter 3 månaders träning, mat och kärlek. Han är en helt annan häst på bara 3 mån.

En till bild

Nu tänkte jag lägga upp några fail bilder från den dagen då vi fotograferd.

Hästen går iväg....

 Man ska ju alltid vara lika fina på bilden

Arg häst glad tjej

Men det kliar ju!!

Bara för att bilden var fin så skulle Firsten också vara med i bild...

Och till sist så bjuder vi på denna fina bilden!

Hoppas ni tyckte om våra fina bilder! Vi kommer troligtvis göra om denna dagen nästa sommar och i vinter, så ni får stanna på bloggen om ni vill se mer bilder. Gilla om ni vill att jag ska lägga ut dom fina bilderna!

~E 

såret såg jätte fint ut och upptäckte att han måste skos lite akut eftersom att nu är skorna riktigt slitna men Hovslagaren vägrar att svara.
Så här tänker om han blir skodd och blir kortare i fötterna så kommer han nog sluta halta fortare

På väg ut till hagen

Muppen i hagen. Han går på en klöver äng för att bli tjockare eftersom att han har väldigt svårt att gå upp i vikt

Känslan att gilla en person fast man inte vågar säga det till någon. Det är en av de värsta sakerna som finns. Fy vad jag hatar det. Men jag kan inte låta bli att gilla den personen.

~E

Rubriken säger typ allt men ska iallafall till hästen i dag och ska försöka fota lite, Asså jag hatar att vara sjuk. Förra terminen var jag sjuk ganska ofta och hoppades att jag skulle vara friskare den här termin, men men vad ska jag göra.

Kommer lite bilder nu

typ första galoppen som han var hyfsat samlad.??

Första hoppet över en oxer.